På väg ner.

Kuusi och Lumi tog sig snabbt neråt från bergets topp och visst var det kallt ute men förhållandena var som ombytta från nattens ogästvänliga väder. Granarna stod vackert i den vindstilla luften och snön glimmade i den klara solens strålar.

"Kuusi hur svårt tror du det är att hitta till Phyromorphites grotta i Geggiga Träsket? Det är ändå en bit dit trots allt" sa Lumi. "Det är säkert jättesvårt men det löser sig säkert på vägen. Vi kan alltid fråga folk om hjälp och husrum, så som resande brukar göra" sa Kusi och log brett medan han glatt fortsatte nedför branten.

"Vilken tur att du kom efter mig Kuusi" sa Lumi och försökte att inte gå på den orörda snön utan bara kliva i dom djupa fotspår Kuusi lämnat efter sig. Visst undrade hon ändå och oroade sig litegrann över hur dom skulle hitta fram men hon hoppades att alla på vägen skulle vara lika vänliga som Cinnober. "Han var ändå en drake och så snäll!" tänkte hon.

När våra äventyrare klättrat ner från berget nådde dom fram till den mysiga grannbyns gräns. Där såg dom ett fyrspann stå förspännt. "Är inte det ett av Granmossens fyrspann?" utbrast Lumi. De tittade på varandra, jovisst var det så och körsven var Sven som kör bud mellan byarna.

Efter att ha hälsat på honom frågade han var i all sin dar barnen gjorde så här långt bort. Lumi förklarade snabbt deras uppdrag hos Putsaren och draken och även deras framtida planer att hitta Diamantstjärnan hos Phyromorphite i Geggiga träsket.

"Geggiga träsket det är ju långt bort", sa Sven "Jag skall hjälpa er att hitta vägen dit och även vart ni vill i hela riket" sa han och såg finurlig ut. "Men berätta hur, berätta hur!" undrade barnen. "Det är en yrkeshemlighet", sa sven och blinkade med ögat. Sedan fortsatte han, "Låt mig först skjutsa er tillbaka till Granmossen eftersom det är på vägen, både min och er väg".