Åsnan.

Lumi vaknade med ett ryck, hon låg ensam i tältet och det var faktiskt ganska kallt, kaminen hade slocknat under natten. Hennes ögon var fortfarande grusiga, nyvaken tittade hon sig omkring. Till hennes lättnad stod en tallrik med gröt brevid sovsäcken och hon åt sig glatt mätt.

När hon satt där och tuggade på det sista av gröten hördes ett stort brak utanför. Hon reste sig ur sovsäcken och tittade ut. Där utanför fastknuten vid ett träd stod åsnan och det stank hö och fis.

Efter att ha kelat med åsnan ett tag och hört på trevliga ljud såsom gnägg och väderspänningar kom Kuusi tillbaka till henne.

"Godmorgon Lumi, vet du vad det bästa är? Vi är tre stycken på den här resan nu" sa han. "Tre?" frågade Lumi förvånat."Ja, Aasi är ju med" sa Kuusi och log stort. "Oj, förlåt Aasi, hur kunde jag glömma dig" sa Lumi och klappade åsnan som glatt viftade på öronen. "Nu blir det mycket lättare att resa. Tältet, maten och höet tar Aasi med lätthet på sin rygg. Dessutom sa min pappa att ifall någon skulle skada sig eller om någon av oss känner sig lite trött så kan den personen rida på åsnan" sa han.

Barnen tänkte på hur bra och snälla åsnor var medan dom packade ihop sitt lilla läger där under den stora granen. Det var egentligen nu det stora äventyret skulle börja. Ännu okända områden och okänt folk väntade på dom, långt bortom Granmossen och dess trygga, välbekanta tillvaro.