Frukost.

Följande morgon vaknade Lumi och Kuusi av en stark doft som kittlades i deras näsor. "Upp och hoppa" skrek Cinnober. "Här finns nygräddade pannkakor till allihopa" sa han, samtidigt som han vände en pannkaka i stekpannan. Trots att barnen ätit sig mer än mätta under gårdagskvällen lockade doften av pannkakor. Gårdagen hade varit tuff, det tar på krafterna och ännu var detta äventyr inte över, inte förens Diamantstjärnan sitter på toppen av årets Jättejulgran.

Kuusi och Lumi mumsade glatt i sig både en och två (...och tre) pannkakor var. Cinnober hade vispat grädde och ställt fram en bytta med hallonsylt, mums. Cinnober åt han med, pannkakor var hans favoritmat. Dessutom var hans motto att äta mycket och ordentligt för man kunde ju aldrig veta säkert när man skulle få chansen att äta nästa gång.

I grottan var det varmt och skönt, Cinnober la med jämna mellanrum mer ved på elden. Ute däremot var det isande kyla. Barnen drog på det ett bra tag men dom visste att dom var tvugna att ge sig iväg, dom hade mycket kvar att få uträttat. Medan barnen gjort sig iordning berättade draken för dom att Phyromorpite bodde i Geggiga Träsket.

Mätta och belåtna och med matsäck nerpackad i Lumis ryggsäck var det dags för dom att ge sig av. Cinnober som kommit till den insikten att han tyckte väldigt mycket om sina två små besökare kände sig aningens vemodig inför detta avsked. När Lumi kramade om hans tjocka mage fick han med stor ansträngning kämpa för att hålla en tår tillbaka. "Kan vi kanske få komma och hälsa på dig igen drake Cinnober, sen när allt lugnat ner sig... när vi hittat Diamantstjärnan och när julen är över." frågade Kuusi snällt. Cinnober kunde inte annat än nicka till svar. När han vinkade av dom i grottöppningen och såg på medan dom vandrade ner för berget kunde han inte låta bli att släppa lös den där tåren.