Förberedelser.

Eftersom Geggiga Träsket låg en bit bort tog barnen beslutet att stanna över kvällen i byn. På så sätt skulle dom få tid till att proviantera och lära sig sätta upp tält och senare på natten sova i tältet i granfältet där Jättegranen stod som övning inför sin resa.

Det skulle bli spännande tyckte Lumi, sovit i tält hade hon aldrig gjort förut. Hennes morfar hade berättat och visat för henne hur man sätter upp tält och även hur man använder kaminen som stod i tältets mitt.

Han hade även visat hur man lastade åsnor. För det var inte längre en liten utflykt dom skulle genomföra, många i stan hade engagerat sig i äventyret. Dom hade lånat ut en åsna till dom och bidragit med ett tält och Sven gav dom sin magiska karta som vi redan vet.

Kuusi övade sig på att hugga ved med en ny yxa som han precis fått av smeden när Lumi kom med åsnan fullt packad. "Hej Kuusi" ropade hon glatt. Han slog extra rakt och hårt mot vedklabben och man kunde se att han verkligen försökte imponera på Lumi men tyvärr lyckades han inte något vidare.

Inte heller Lumi lyckades imponera med sin kunskap om hur man reser ett tält. Det tedde sig inte alls så lätt som det gjort när Morfar varit med och visat. Det tog sin lilla stund att resa tältet. Resultatet blev ett tält som stod lite på sniskan, inte så att det förlorade sin funktion utan bara så det såg lustigt ut.

Efter att dom fyllt kaminen med ved och tänt på spreds värme i tältet. Till det sköna sprakande knastret som brasan gav ifrån sig kröp dom ihop tilsammans. "Är det inte fantasktiskt att alla hjälps åt sähär vid juletid? Då minns man verkligen vad julen handlar om" sa Lumi. "Jo, det är det verkligen och tänk att dom låter oss ta hela ansvaret för en så stor grej som att hitta Diamantstjärnan." sa Kuusi.

De småpratade om allt mellan himmel och jord den natten tills dom till sist låg snarkandes brevid varandra.