Den stora gyllene draken sänkte sitt huvud ner till dom vettskrämda barnen. "Har ni aldrig sett en drake förr?" undrade han. "Jo, men dom andra drakarna var inte alls lika dig." svarade Kuusi snabbt. "Oj men förlåt mig jag glömde nästan" svarade draken. Plötsligt började draken krympa och taggarna försvann sakta, klorna blev mindre och plötsligt liknade draken en riktig drake. Rund lite större än en häst men inte ofantligt stor, med ett stort glatt leende.

"Det är en vana jag har att ta skepnaden av en sagodrake när jag är för mig själv i mina studier. Det är inte ofta jag får besök, ni är dom andra besökarna denna veckan och jag har inte haft besökare på tio år" sa han. "Oj, det måste vara hemskt ensamt" sa Lumi. "Nä, inte så värst, jag brukar besöka andra. Trots allt ligger min ö ganska långt bort och det är inte många som kan flyga. Barnen nickade förstående till varandra och berättade om sitt uppdrag för draken Aurum.

"Jag vet var Diamantstjärnan är! Det är en tjuv som har den och han är på väg tillbaka till sitt hem långt härifrån" sa han. "En tjuv?" utbrast Kuusi. "Långt härifrån" utbrast Lumi sorgset. "Hur skall vi nu hinna hem till julafton och hur ska vi få tag i Diamantstjärnan när en tjuv har den?" sa hon ännu mer sorgset.

Aurum rynkade pannan och smed en plan.