Ett besök.

Runt middagsbordet denna kväll var allt till synes som vanligt. Om man bortser från att Lumi tyckte att det var extra svårt att få i sig maten. Dessutom kände hon sig inte alls sådär pratglad som hon brukade. Ofta brukade hon pladdra på om dagens eskapader tills Mormor blev tvungen att lugna ner henne en smula men idag var det annorlunda. Mormodern hade märkt att det var något på tok redan när de satte sig runt bordet. Morfar hade försökt sig på att skämta till det, om det varit en vanligt dag hade Lumi direkt hakat på och skratt och glada miner hade varat genom hela middagen. Idag svarade Lumi bara på tilltal och log ett försiktigt leende.

Precis när Lumi tänkte fråga om hon fick gå från matbordet knackade det på dörren. Morfar gick för att öppna. Utanför dörren stod Prästen, Morfar log brett och bad honom stiga in. Prästen hukade sig för att inte slå i huvudet i dörrkarmen och klev in. Mormor hämtade en tom stol och bad honom att slå sig ner vid matbordet tillsammans med dem.

"Vad förärar oss ditt besök" frågade Mormor. Prästen satte sig på stolen och när han öppnade munnen hörde Lumi honom säga precis det hon anat. "Diamantstjärnan är borta!" Morfar höll på att sätta en potatis i halsen och Mormor höll på att trilla av stolen. Prästen märkte att han inte lagt fram det hela något vidare smidigt och skyndade sig därför att tillägga "Antagligen är det så att den blivit skickad till putsning. Problemet är det att min assistens är himla vimsig och påstår sig inte minnas att han skickat iväg den till Putsaren. Men var skulle den annars tagit vägen?" sa han.

Lumi lugnade ner sig en aning. Det var kanske inte så farligt som hon trott. Kanske var det detta Prästen hade sagt när han viskat till Kuusi? Hursomhelst, Lumi visste mycket väl vem Putsaren var. Det fanns bara en i hela länet och han bodde i grannstaden. Hon hade fått följa med sin morfar dit många gånger, vissa julpynt behövde regelbundet lämnas in på putsning för att inte förlora sin lyster.

Eftersom Lumi visste hur mycket hennes mormor och morfar (och alla andra bybor) hade att göra under denna hektiska månad bestämde hon sig för att stå till tjänst. Hon skulle ta sig till Putsaren och se till att Diamantstjärnan kom till sin rätta plats och det var inget hon var beredd att diskutera. Vare sig de ville det eller ej så skulle hon ta på sig uppgiften.