Lumi och Kuusi stod smått vilsna i en ödemark fylld av läskiga träd, natten var på ingång och kusliga skuggor speglade sig över marken. Dom försökte bestämma vad de skulle göra eftersom dom var lite smått vilsna. Då plötsligt hördes en stark vind blåsa över dom och hastigt for deras blickar upp i skyn, där svepte en drake tätt över träden runt i cirklar över dem. Åsnan blev så rädd att den gömde sig under sin packning och gnäggade förskräckt. "Men Aasi var inte så räddhågad, drakar är snälla, dom dricker saft och äter bullar" sa Lumi tröstande och klappade åsnan på manen.

Efter en stunds iakktagande språkade draken med en stark stämma. "Vad gör ni här mitt i skymningstider så långt bort från civilisationen" Kuusi fattade mod och ropade tillbaka. "Vi letar efter Pyromorphite och hans visdom". "Då har ni kommit rätt. Ni befinner er i Geggiga Träsket och det är jag som är Pyromorphite" sa draken och landade med en duns framför barnens fötter. "Är vi i Geggiga Träsket?" sa barnen frågande i kör. "Ja, när det är minusgrader utomhus brukar även träsk frysa till is" sa draken och krafsade i marken. "Kom går vi till min grotta, den är här bakom det stora trädet" sa han.

"Vilken tur vi har som kom så nära din grotta" sa Kuusi när dom gått ner igenom ett stort hål i marken. "Man kan nå min huvudgrotta var i träsket man än befinner sig, jag har hundra olika ingångar. Alla förbundna med gångar till min stora skattkammare" sa Pyromorphyte.

Efter en stunds vandrande neråt in i underjorden kom de fram till Pyromorphites stora sal. Där glimmade skatter och ädelstenar. "Jag vet varför ni är här sa han samtidigt som han gjorde iordning sovplatser till barnen. Åsnan hade vid det här laget slutat vara rädd och när barnen lastade av all packning somnade Aasi snabbt vid en stor eld som brann vid kammarens mitt. Därefter satte sig barnen vid draken och dom började prata om mysteriet kring vad som i forntiden hänt Diamantstjärnan.